Gatumusik har utövats i nära 1 000 år på olika håll i världen, och är ständigt aktuell och delvis nydanande. En gatumusikant är någon som underhåller på allmän plats, antingen med covers eller eget material. Med sin konst ber de om uppskattning, gärna i form av pengar, från de som passerar. Gatumusiker kan även spela i barer, pubar och restauranger om de får lov av ägaren.

Enligt skriftliga källor fanns det gatumusikanter i Ryssland redan på 1200-talet, de kallades Skomorokh och spelade, sjöng och visade upp små teaterstycken. Via franska medeltida trubadurer fram till våra dagars enmansorkestrar har det funnits det vi kallar gatumusikanter eller gatuartister i hela västvärlden, samt i Japan. Gemensamt för dem alla är de ofta har spelat och uppträtt för sitt uppehälle.

Dagens gatumusik

Gatumusikanter kan du stöta på nästan överallt, möjligen inte så frekvent i Sverige men framför allt i östra Europa där många försörjer sig på gatumusik. Även i sydeuropa vid populära turistmål brukar det finnas unga duktiga musikanter, ofta med elektronisk utrustning, som spelar och sjunger modern musik. Många av dessa reser runt i världen och försörjer sig på detta sätt.

Att spela på gatan kan vara en bra skola, och ger musikalisk rutin. Man kan jämföra med italienska gatumusiker från Ligurien och Basilicata som reste runt i Europa på 1800-talet, och inte sällan senare återfanns i stora symfoniorkestrar runt om i världen, bland annat i USA. Dagens svenska gatumusikanter har en del regler att förhålla sig till, men dessa varierar från kommun till kommun.

Vill du själv ge dig ut och spela kan du göra det fritt, förutsatt att du inte stör någon. På vissa ställen får du inte aktivt tigga pengar, men att ha ett öppet gitarrfodral eller en hatt för insamling går bra. Några kommuner har en tidsgräns, exempelvis att du får spela högst två timmar på samma plats. Skatteverket betraktar gatumusik som hobbyverksamhet.